Det är någonting med precisionen, perfektionen och elegansen som lockar mig till horsemanshipen. Den där känslan när man sätter ett perfekt mönster och allt bara fungerar. Det är så roligt att inom horsemanshipen kan man utveckla och verkligen pressa sig själv och inte bara pressa hästen. Eftersom horsemanshipen handlar så otroligt mycket om ryttaren så tycker jag det är roligt att det jag som sätts på prov varje gång jag går in i arenan och visar mönstret.