Fick en fråga vilken min favoritgren var av alla grenarna och det var en tuff fråga. Jag är en riktigt all around-ryttare som älskar att rida allt från gångartsgrenar till bomgrenar. Men om jag måste välja en gren som ligger mig varmast om hjärtat är det nog horsemanship.

 

Det är någonting med precisionen, perfektionen och elegansen som lockar mig till horsemanshipen. Den där känslan när man sätter ett perfekt mönster och allt bara fungerar. Det är så roligt att inom horsemanshipen kan man utveckla och verkligen pressa sig själv och inte bara pressa hästen. Eftersom horsemanshipen handlar så otroligt mycket om ryttaren så tycker jag det är roligt att det jag som sätts på prov varje gång jag går in i arenan och visar mönstret. 

 

 

 

 

Tvätta den några gånger i månaden men inte för ofta. Då tappar taglet sitt naturliga fett som den behöver.


Här är det jag använder. En borste med gummiploppar på. Snoddar. Detangler. Man och svans-glans. Två svanspåsar.

1.Borsta genom noga. Riktigt noga och om man har tvättat svansen så använd balsam efter.
2.Innan man flätar svansen så slänger jag i en klick detangler för att den ska bli mjuk.
3.Fläta och spraya svansen med glansspay.
4.Lägg svansen först i en vanlig svanspåse och sedan i en vattenavstötande svanspåse eller en som står mot smuts och kyla.

Jantelagen. Ett ord som får håren på min rygg att resa sig. Under alla dessa år jag har varit involverad inom tävlingsvärlden och träningsvärlden så har jantelagen förföljt mig och jag har gjort att i min makt att försöka ruska av den men det är rätt svårt. Livet som tävlande inom ridsporten är inte alla gånger lätt.

Det där har hennes föräldrar köpt åt henne. Hon vinner bara för att hon har en dyr häst. Det är inte rättvist att hon vinner för hon har silvrigast sadel. Jag tycker inte att det skulle vara så. Hon vinner bara för att hon känner domaren...... etc. Alla dessa meningar har jag någon gång under min uppväxt inom ridvärlden fått höra, direkt och på bakvägar. Ska berätta hur min uppväxt inom ridsporten har sett ut så kanske personer förstår att jantelagen är ett jäkla påhitt.

Moa Nyman, 3 år gammal fick sin första ponny. Millan, en shetlandsponny med en helt egen vilja. Denna jäkla ponny släpade mig land och rike runt och drev familjen till vansinne. Fick min andra shetlandsponny vid ålder ca 5 år gammal, Ylli. (Som för övrigt fortfarande står kvar på gården)

 

Åren gick och jag växte ur Lizzie och jag hade kollat runt på internet och hittat min drömhäst. Ingen 200.00 kronors pleasuremonster eller en grussprutande reiningstjärna utan en dressyrponny från Kramfors Ridskola. Yes ni läste rätt, det var den jag ville ha. En ponny för 30.000 kr som stod på en ridskola med absolut noll erfarenhet av showkläder, hovlack eller westernsadlar. Där uppe stod hon på ridskolan med sina alldeles för långa öron till sin ponnyhuvud och såg lycklig ut. Och alla de som någon gång under sin livstid hade turen att träffa Jahua förstår var jag menar.

Det första året med denna häst var ett rent utsagt helvete. Hon skrämde livet ur mig, hon gjorde allt i sin makt för att sätta mig på plats. Hon var mer på bakbenen eller frambenen än vad hon stod på alla fyra. Hon släpade oss runt hela gården, hängandes som en vante i slutet på grimskaftet. Men med blod, svett, tårar och ett sjuhelsikes tålamod och som sagt, viljan att vilja lära sig så tog vi oss genom detta. Och efter 4 år tillsammans, stod vi på prisutdelningen på SM och hörde nationalsången spelas och hela familjen gråtandes på läktaren. Vi stod där tillsammans och tog emot ett SM-silver i horsemanship. Jag hade inte köpt mig framgången, jag hade skapat mig den.

Sedan tog vår tid slut och av en slump fann vi Tintin, som varit inom vår klubb i flera år. Och det var här allt började med den där jävla jantelagen. Innan var det ingen snack om saken, jag hade kämpat för varenda prisrosett, jag har gråtit i stallet och sedan tagit mig i kragen och gett mig fasen på att det skulle funka. Jag hade gjort det, gjort mig själv stark. Men när jag köpte Tintin så var det ingen som berättade för mig att man fick ett startpaket som hette Jantelagen 1.0.  Jag fick kämpa för att bevisa hur det egentligen låg till, jag fick prestationsångest. Jag fick svårt att visa var jag egentligen besatt för kunskap för jag blev så rädd för vad folk skulle tycka. "Nu när hon har köpt en sån bra häst måste hon väl vinna allt" Det var orden som ekade i mina öron. Det första året gick inte bra på tävling för jag var så rädd för vad folk skulle tycka. Sen kom en dag när jag kände jag skiter i vad andra tycker om mig, jag gör det jag känner känns bäst. Jag hittade tillbaks till att jag tyckte det var roligt och att tävlingen inte var allt. Jag förstod att bara för att jag har en bra häst måste jag inte prestera på topp.

Jag har haft turen att ha föräldrar som alltid velat ställa upp för mig  och dom har betytt otroligt mycket för mig under alla dessa år, men det betyder inte att jag är född med silversked i munnen. Det är jag som har skapat min framgång genom att jag har velat blivit bättre och bättre. Jag har alltid velat sträva efter mer och jag är långt ifrån mitt kunskapsmål idag men jag vill bli så bra jag någonsin kan. Det är inte den silvriga sadeln jag har, eller att jag är vän med domaren eller att jag en bra häst som gör att jag tar mig framåt utan det är jag som gör det, jag vill och då kan jag.

Sedan kom jag till en till slutsats; Bara för att man köper den nyaste hockeyklubban betyder inte det att man gör mest mål. Bara för att folk köper en häst med kunskap betyder inte det att livet är enklare. Oftast är det svårare att ha något med mer kunskap, det är mer knappar man måste lära sig att behärska. Varje dag lär man sig någonting nytt och jag har under mina 4 år med Tintin plockat fram kunskaper ut ur honom ingen trodde han hade. Vi har tillsammans utvecklats och vi lär oss av varandra. Så jag tycker inte man ska vara speciellt snabb att döma andra om man inte vet vad som egentligen krävs. Sedan ska man ge blanka fan i jantelagen. Ingen ska sticka under stolen med sin kunskap och man ska inte skämmas för att man lyckas. Skit i andras åsikter som inte är väsentliga och satsa på dig själv. Va mer amerikans och våga känna er stolt!

Haleluljaaaaaaa min dator är tillbaka. Trodde livet var slut där ett tag. Ja vad har hänt då, jag har supermycket i skolan och försöker överleva livet haha. Tintin och jag har tagit det lite lugnt för det har börjat blivit hårt i marken och så har han inte några vinterskor på sig så vi har försökt i den mån vi kan hålla igång oss. Bokade förresten en resa till Thailand för några dagar sedan. 2 veckor i Khao Lak!

Så här ska jag hänga i två veckor medans Tintin står hemma och myser i hagen!